HANDLINGAR SOM OGILTIGFÖRKLARAR ENS ISLAM

HANDLINGAR SOM OGILTIGFÖRKLARAR ENS ISLAM

Vad är islams ogiltigförklarande handlingar enligt ahl as-Sunnah wa al-Jamā‘ah?

Nawāqid (plural av nāqid) är de handlingar eller övertygelser som upphäver och ogiltigförklarar islam, ungefär som de moment som bryter wudūʾ.

Dessa ogiltigförklarande handlingar avskaffar tron och leder – om man begår dem – till apostasi [*] (må Gud skydda oss). Därför måste varje muslim känna till och undvika dessa ogiltigförklarande handlingar för att vaka över sin tro.

[*] Apostasi är att avfalla från en religion eller ideologi och formellt överge sin tidigare tro eller tillhörighet. Den som gör detta kallas apostat eller avfälling

Vad är straffet för den som begår nagoqīḍ al-islām (nawoāqid al-islām)?

När en muslim begår något som bryter ner islam, räknas han som frånfallen och är i vägran av tron – må vi vara skyddade från det. Dessa handlingar kallas också “orsaker till apostasi”. Gud har varnats för den frånfallne ett smärtsamt straff, och Han befallde vår profet ﷺ att döda de som apostatiserar.

1. Gud säger i Koranen: “Och den som av er återvänder från sin religion och dör som ogudaktig – deras gärningar blir ogiltiga i denna världen och i den kommande, och de är invånare av elden, där de förblir evigt.” (al-Baqara 2:217)
2. Profeten ﷺ sade: “Döda den som byter sin religion.” (al-Bukhari)
3. Profeten ﷺ sade även: “Det är inte tillåtet att utgjuta blodet av en muslim som vittnar att det inte finns någon gud utom Allah och att jag är Hans sändebud, utom i tre fall: själ för själ, den gifta äktenskapsbrytaren och den som lämnar religionen och lämnar gemenskapen.” (al-Bukhari)
4. Abu Bakr as-Siddiq – må Allah vara nöjd med honom – bekämpade apostaterna tills han underkastade dem islam.

Hur många ogiltigförklarande handlingar finns det? Vilka är de?

Ogiltigförklarande handlingar (nawoāqid al-islām) kan uttryckas på flera sätt:

• Genom uttalande, till exempel förtala Guds väsen.
• Genom handling, exempelvis att falla på knä och tillbe en avgud.
• Genom otro, som en kättersk övertygelse.
• Genom tvivel i någon av religionens grundläggande principer.

Det finns många sådana handlingar, men den mest kända kategoriseringen är de tio som Sheikh al-Islam Muhammad ibn Abd al-Wahhab – må Allah vara nöjd med honom – samlade. Efter honom fördjupade lärda inom ahl as-Sunnah wa al-Jamā‘ah sin förklaring och kommentar kring dem.

De tio ogiltigförklarande handlingarna är:

1. Att sätta någon vid Guds sida i tillbedjan. [Polyteism i Guds tillbedjan]
2. Att införa mellanhänder mellan sig och Gud som man åkallar, ber till och förlitar sig på.
3. Att inte betrakta avgudadyrkare som otrogna.
4. Att tro att annan vägledning än profetens ﷺ är mer fullbordad eller fullkomlig än hans.
5. Att avsky [hata] något som profeten ﷺ har kommit med, även om man följer det.
6. Att håna något från profetens ﷺ religion, dess belöning eller straff.
7. Trolldom (magi), inklusive att påverka känslor eller relationer genom magi.
8. Att stödja avgudadyrkare och hjälpa dem mot muslimer.
9. Att tro att vissa människor är undantagna från profeten Muhammads ﷺ lag.
10. Att vända sig bort från Guds religion utan att vilja lära sig eller följa den.

Räknas allvarliga synder som nagoqīḍ al-islām (ogiltigförklarande handlingar) [Som att begå otukt, eller drickandet av alkohol] ?

Följande principer råder inom ahl as-Sunnah wa al-Jamā‘ah:

• Alla synder utom att sätta någon vid Guds sida (Shirk) räknas inte som ogiltigförklarande handlingar.
• Den som begår en sådan synd förblir muslim och är under Guds vilja: Han kan förlåta syndaren genom sin barmhärtighet eller straffa genom sin rättvisa.

Gud säger:
“Allah förlåter inte att någon sätter någon vid Hans sida, men Han förlåter allt annat för den Han vill.” (Koranen kapitel 4 an-Nisāʾ vers:48)

Gud säger också:
“Han är den som accepterar omvändelse från sina tjänare och förlåter synderna.” (Koranen kapitel 42 ash-Shūrā vers:25)

Det är känt att alla stora synder, bortsett från avgudadyrkan, står under Guds vilja. Hit hör mord utan rättmätig anledning, ränta, olydnad mot föräldrarna, falskt vittnesbörd, äktenskapsbrott, vinförtäring, att bryta familjeband samt alla andra synder.

Den som däremot tillåter vad Gud har förbjudit, och tror att äktenskapsbrott [Zina] är tillåtet, eller att alkohol är tillåtet, eller att ränta är tillåtet, begår avfall från islam enligt muslimers enhälliga uppfattning.

När räknas inte navoāqid al-islām som vantro?

Av Guds barmhärtighet straffar Han endast den som medvetet bryter mot Hans bud. Han accepterar ursäkter från den som är uppriktig och vänder sig till Gud med ånger över sitt fel. Därför har lärda ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan om Mawan‘i at-takfīr, det vill säga de ursäkter som, om de föreligger hos den som begår en handling som annars skulle bryta islam, förhindrar att individen räknas som frånfallen [Murtadd].

Dessa ursäkter är följande:

1. OKUNSKAP:
   Okunnighet Om den trosuppfattning eller handling som personen begått hör till en fråga som är okänd för allmänheten i individens land och som kräver särskild kunskap, ska individen inte dömas för vantro förrän bevisen har framlagts. Om däremot handlingen rör en fråga som är väl känd och som alla bör känna till, gäller ingen ursäkt.
2. MISSTAG:
   När någon säger eller gör något fel utan avsikt, och resultatet motsvarar motsatsen till det individen avsåg. Exempelvis om någon utropar ”Herre, du är min tjänare och jag är din Herre” av ren förvirring eller glädje, räknas det inte som vantro eftersom det var ett språkligt misstag.
   Vi finner följande vers i Koranen där Allah säger:
   ”Åh vår Herre, straffa oss inte för det vi glömmer, eller det vi gör av misstag” (Koranan kapitel 2 vers:286)
3. FELAKTIG TOLKNING:
   När någon, utan förutsättning att förneka sin tro, på grund av bristfällig förståelse av texterna råkar framföra något som kan uppfattas som vantro. De lärda har enats om att sådana personer inte lämnar islam och inte döms som icke-troende.
4. TVÅNG
   Om någon tvingas till att förneka sin tro, medan ens hjärta förblir i tro. Allah säger i Koranen:
   ”Den som förnekar Gud efter att ha antagit tron – inte den som är utsatt för tvång, fastän hans hjärta förblir tryggt i sin övertygelse, utan den som frivilligt öppnar sig för otron – sådana [människor] ådrar sig Guds vrede och ett hårt straff väntar dem,”. [Koranen 16:106]
5. EFTERHÄNGSAMHET
   Att följa en annan person som inte är lärd i islam och som man litar på i god tro, utan att veta att individen begår handlingar eller uttalar sig i frågor som bryter mot islam.
6. OFÖRMÅGA
   När en muslim inte kan praktisera sin tro på grund av omständigheter utanför individens kontroll – till exempel förtryckta muslimer i fiendeland som inte kan emigrera. Dessa är undantagna och, om de dör i detta tillstånd, räknas de som de troende.
7. TAQIYYA
   Att dölja sin islam och låtsas vara icke-troende för att rädda sitt liv, utan möjlighet att fly. Huvudregeln är att muslimen ska bekänna sin tro öppet, men om hotet är livshotande tillåts individen tillfälligt att dölja sin tro, samtidigt som individen i hemlighet bevarar sin övertygelse.
   Allah säger: ” DE TROENDE skall inte ta förnekare av sanningen snarare än sina trosbröder till bundsförvanter – den som gör så skär av banden till Gud – om inte ert syfte är att med detta [skydda er] mot ett hot. Men Gud uppmanar er att inte ta lätt på Hans varningar; Gud är målet för er färd.”

Om dessa ursäkter inte föreligger och villkoren för frånfall är uppfyllda, räknas personen som utanför umman – skyddat vare vi från det – och döms enligt islams regler för apostasi.

Vi ber Allah hålla oss stadfästa vid Hans vägledning och skydda oss från vantro och villfarelse efter att vi nåtts av sanningens ljus.